Solstrålen!

Vår son Oscar är en social och glad prick. Visst har han en egen vilja och börjar komma in något som kan liknas vid trots men annars. Jag tror att han kan komma att bli en bra minglare. Han har nämligen inga som helst problem att ta kontakt med folk. Varje dag hälsar han glatt på många människor. Som t.ex. imorse. Det regnade ute och eftersom Oscar älskar att åka buss så tog vi bussen några hållplatser på vår väg till förskolan. Oscar brukar spana efter bussen och när den väl gör en vänstersväng upp på vår väg så jublar han, så också imorse. Väl ombord så brukar han hälsa på dom han ser. Imorse klev det på tio personer på hållplatsen efter vår och alla dessa passerade Oscars vagn. Han hälsade distinkt och glatt med ett "Hej!" på alla och åtta av medresenärerna svarade. Jag tror han fick alla dessa åtta och dessutom några till runtomkring att le. Han måste med sitt glada humör vara en bra investering för landets produktivitet. Kanske borde vi åka runt med honom på bussar hela morgonen för att få ett ännu större gäng Stockholmare att le och trivas bättre med sin dag. Precis som vanligt avslutade han denna bussresa med att ropa hej då till den eller de som sitter precis efter dörrarna och som har blicken mot Oscar när vi kliver av och precis som vanligt svarade personen förvånat men glatt med samma hälsningsfras. Visst är han gullig den lille sonen? /Slut på skryt för idag/

Askdags

Så var det dags igen. Vulkanutbrott i/under glaciär på Island och sen kommer askan och attackerar norra Atlanten och norra Europa. Förra gången hade jag inga flyg inplanerade och så är det även i år. Möjligen ska jag flyga lite i höst men förhoppningsvis har det lugnat ner sig till dess men det vet man ju aldrig.

Sommarlyan

Vill man vara snäll mot sig själv kan man säga att vi igår satte upp våra sommargardiner. Ja efter höst kommer jul och sen vår och sen sommar. Hemma hos oss är det nu sommar efter det att tidigare ”årstider” har passerat.

Se upp för Oscar!

Oscar älskar att köra polismotorcykel. I helgen har han fått öva. Vi var hem till Oscars mormor och firade henne för hon hade fyllt 60 år. Hon hade köpt en trehjuling som hade en ”hjälpa till pinne” bakom. Oj så han fick åka! Fram och tillbaka på gräsmattan och alltid med en boll på flaket. Samtidigt ropade han tut, tut. När jag sedan kom till lekparken med honom imorse rusade han till deras robusta trehjulingar och började tuta runt igen. Det är fortfarande lite svårt att trampa men med fötterna i marken får han ändå upp farten. Förskolelärarna meddelade dock att detta inte var första gången han for runt på trampcykel i lekparken. Ute hos mormor fick han också sitta på en stillastående åkgräsklippare vilket han älskade. Det var kanske tura att gårdens stora traktor inte var hemma för då hade han väl gått bananas!!! Den lilla godbiten sparar vi till nästa besök.

Dagen hos svärmor/Oscars mormor var jättefin. Med lite frisk vind trodde vi kanske att det skulle finnas risk för att behöva vara inomhus men så blev det inte. Vi var ute hela dagen fram tills kvällningen. Stort tack för en härlig dag!

Söndagen gav en promenad ut på Djurgår’n och en härlig lunch på Blå Porten. Vår nya favoriträtt är nog Blå Portens lammfärsbiffar. Stor eloge till dom! Mums!

Blä!

Har haft lite oflyt på jobbet. Färdigställde ett viktigt dokument i god tid för dead line. Sen när det var dags att leverera var senaste versionen borta. La ner en timme på att söka i alla möjliga mappar man hittade det inte. Eftersom det var över en vecka sedan jag slutförde dokumentet var det inte helt enkelt att återskapa ändringarna i hjärnan. Gillar verkligen inte när det blir så här och i detta fall är det troligen ”någons” mänskliga faktor som ska hängas ut.

Sverige den 17:e maj 2011

Är det så här det ska se ut i Sverige på 17 maj? Ser det ut så här i Oslo eller i Helsingfors den 6:e juni? Är det för att vi alltid är diplomatiskt neutrala?


Den lite suddiga bilden är tagen vid Gustav Adolfs Torg denna morgon. Huset som avbildas är Arvfurstens palats som inhyser det svenska Utrikesdepartementet.

Dessa finnar...

Det två senaste dagarna har det kryllat av finnar som klär sig i blått och vitt och som skrålar på Drottninggatan här i Stockholm. Dom brukar vara aningen mer lågmälda. Men nu har dom vittring! Dom är bäst i världen i ishockey och dom tvålade till Sverige rejält i finalen. Det är lite synd om Finland för det var länge sedan dom vann senast. Dom tycks också ha väldigt mycket ångest över detta och idag, när dom bara har Formel 1 och hockey att snacka om så blev detta något av en pysventil som drog åt fanders där vid slutsignalen i söndags. Det finnarna inte tycks förstå är att vi knappt bryr oss om Tre kronor längre. Hockey-VM spelas alldeles för ofta. Det finns för många turneringar för landslag under en säsong. De bästa spelarna är inte med etc etc… Så låt dom fira sitt lag. Vi är inte bittra längre. Det gick över när vi la kinden mot kudden i söndagkväll något timme efter slutsignalen. Vi sikar nu istället på att vinna vår EM-kvalgrupp i fotboll och allt annat större i detta universum.

Förrsten är jag lite sur över att inte Svenska ambassaden i Helsingfors busade lite med de 100 000 finnar som firade guldet på Salutorget. Om ambassadpersonalen hade hängt ut en svensk flagga i varje fönster på ambassaden hade fonden till firandet blivit mycket vackrare, och kanske hade vi haft ett litet krig på halsen…

Ännu en helg till handlingarna

Igår var det städdag hemma hos oss. Det gick skapligt. Vi kom en bit på väg även om vi ar eoner av saker kvar att göra och definitivt inte eoner av tid innan detta måste vara fixat. En promenad i ett överraskande regn hanns också med. Lördagen var betydligt trevligare. Då var vi ute hela familjen och kikade på Quarnevalen som går av stapeln vart tredje år och som arrangeras av studenterna på KTH. Oscar var väldigt fascinerad och fokuserade en hel del på alla lastbilar som passerade revy på nära håll. Vi var där med Oscars morfar och hanns dam. Efter att ha bevittnat alla ekipage gick vi till Vapiano och käkade middag. En sammantaget bra helg om man bortser från Tre kronors debacle.

Man lär så länge man lever

Sedan jag fick min iPhone så har jag börjat ladda ner en hel del podcasts. Självklart blir det en del Filip och Fredrik, The Sculman Show m.m. Men det som har varit lite extra intressant är att ge sig in i Sveriges Radios dokumentärarkiv. Detta har inneburit att jag de senaste månaderna bl.a. lyssnat på nästan timslånga dokumentärer om:

Palmemordet
Kårhusockupationen
Ronnie Pettersson
Raoul Wallenberg
IT-bubblan
Hitlers maktövertagande
Estoniakatastrofen
Nordafrikakriget

Just nu lyssnar jag på en dokumentär om flodvågskatastrofen och sen funderar jag bl.a. på Stig Wennerström, Mordet på Anna Lindh, Ubåtshotet, Stig Bergling, Tysktågen etc, Sunday bloody sunday, Tony Degoan och fotbollsvåldet, Svenskarna i Bosnienkriget, Ett år med finanskris, Ny demokrati och några till. På ett par dagar har jag vid resor till och från jobbet samt under några promenader lyssnat mig igenom en dokumentär. Det som upplyst mig mest är nog kårhusockupationen som jag inte alls hade så stor koll på. Se detta som ett tips. SR:s arkiv är härliga!

Herr gnällig!

Ja det ser så ut när man läser min blogg just nu. Känner mig inte sån men… ja… kanske det finns något där!

Spåren efter hästarna

Det gnälls ofta på hundägare som inte plockar upp hundarnas bajs. Helt förståeligt för det är ett riktigt ofog att inte plocka upp efter sin hud! Men… än värre är ju hästägare/ryttare. Varför finns det ingen press på dom att plocka upp alla stora lass efter hästen? Här i Stockholms innerstad är ju hästar en vanlig företeelse liksom deras spår. Näe… plocka upp efter hästen din!

Hur tänkte Posten nu?

Jag har i princip slutat shoppa på nätet. Förr köpte vi rätt mycket DVD-filmer och liknande på nätet men sedan Posten slutade bry sig om sina kunder så är det ingen idé. Vi får lägga alltför mycket tid och kraft för att hämta ut våra paket nu för tiden. Vi måste gå en kilometer i helt fel riktning och sedan samma väg tillbaka för att hämta ett paket. När lyckas man som småbarnsförälder planera in det i sin agenda? Någon har inte tänkt riktigt rätt här.

Sen pratar Posten om att finnas där folk rör sig!!! Jaha… vid förra utlämningsstället finns över tusentals hushåll med affärer, restauranger, utlämningsställe för Schenker, tunnelbana, busshållplatser samt ungefär 6 000 turister som passerar varje dag. Här rör sig folk! Där nya utlämningsstället ligger rör sig ingen spontant. Visst ligger nya utlämningsstället i en ny fin ICA-affär men annars finns där bara kontor och i övrigt ett dött hamnområde som är otillgängligt på grund av trafikerade vägar och järnväg. Vilka handlar då på ICA? Säkert en del i närområdet, dit vi, trots en kilometers avstånd inanför tullarna i Stockholm (!!!) nog räknas, folk som passerar på väg till sina hem i en annan närliggande kommun och som aldrig kan få någon post dit, byggnadsarbetare som bygger i närområdet, utländska turister som anländer till Stockholm och vill köpa svenskt kaffe och choklad men… ja sammanfattningsvis troligen bara en tredjedel av dom som handlar där har möjlighet att få sina paket dit.

Jag skulle uppskatta att det är ungefär 8 000 personer som fått försämrad service när två mindre utlämningsställen blev ett stort (i delområdet bor 17 000 enligt USKAB och denna del är något mindre än den del som inte berörs). Ingen har fått bättre service! Dessutom var öppettiderna bättre med förra upplägget. Så Posten… Vad blev bättre? Er lönsamhet? Säkert lite! Men till vilket pris? Det är ju samma affärskedja som har nuvarande utlämninsställe som de tidigare. Min teori är att Postens kunder i dessa områden kommer att använda sig allt mindre av Postens tjänster eftersom de inte anser det vara värt att ta sig så långt åt fel håll för att handla sin DVD 10 kronor billigare än på stan. Har Zizi Krantz, som får klä skott för Postens ombudsförändringar i Stockholm, och hennes gäng tagit med det i sina lönsamhetskalkyler? Tilläggas bör att vi kunder, när vi har gått 300 meter eller mindre på väg mot utlämningsstället, från och med mitten av maj kommer att passera ett stort postsorteringskontor och en postboxexpedition. Är det för att retas med dom kunder ni skickar ner mot hamnbassängen?

Tänk om tänk rätt!

Notis! Jag är inte helt novis när det gäller detta område. Jag har suttit i en regional ledningsgrupp och varit med och genomfört nedläggning av postkontor p.g.a. bristande befolkningsunderlag. Detta bör dock knappast gälla här och i princip alla argument som då användes vad gällde förändringar av kundkontakten, såväl internt som officiellt, faller i detta fall vilket gör mig så fruktansvärt upprörd på min gamla arbetsgivare.

Varm försommarkväll

Vilket väder vi har hörrni! Knallade hem från restaurangen på Hotell Skeppsholmen igår kväll vid halv tio och det var magiskt ute. Det gick inte att ha kavajen på sig trots att vi gick längs vattnet. Stället var förresten värt ett besök. Riktigt god mat. Skulle bara vilja se de hotellrum som skapats i den gamla lägenheten vi brukade bo i en del på somrarna förr om åren. Ska försöka se om förvaltaren eller hotelldirren kan visa mig det någon dag. Lite privata intressen måste man väl få ha och undersöka i sitt dagliga värv eller?

Tuff brud i tandläkarstolen

I torsdags ringde jag till tandläkaren för fruns räkning. Hon hade inte möjlighet att ringa så jag slog en pling för att få en aktuttid. För efter min egen tandvärk var det nu dags för frun att drabbas. Hon har tidigare fått indikationer på att en visdomstand kan komma att behöva avlägsnas men den här gången kändes det inte som om det var där som smärtan fanns. Hon fick turligt nog en återbudstid redan dagen efter, på fredagsmorgonen. Väl där möts hon av det jobbiga beskedet att det är just visdomstanden som tycks vara problemet. Frun lider liksom mig av tandläkarskräck och även om jag tycker det är svinjobbigt så vet jag att hon lider flera gånger värre kval när det gäller tandläkaren. Hon har till och med övervägt tandbehandling under narkos. Så där står hon med sin just då inte så onda tand men med färskt minne från dagen innan om hur ont det kan göra och ska göra det fruktansvärda valet mellan pest (fortsatt risk för verk) och kolera (den helt ofattbara processen av att dra ut en visdomstand). Men hon var stark och valde det logiskt rätta och fick sin visdomstand utdragen. Det gick bra även om hon ännu 4 dagar efter ingreppet känner smärta. Dock tror jag inte att hon så ofta känner samma smärta som hon annars skulle ha känt i den onda tanden om den hade fått vara kvar. Starkt jobbat av frun! Riktigt starkt och det vet jag för jag känner henne och jag vet vilken vånda detta beslut innebar.

Just det, valborgsmäss

I helgen som gick var vi ute hos svärfar i skärgården. Väl där ute kunde vi konstatera att två veckor i den spanska solen ger en något finare färg på hyn än några halvsoliga dagar i aprilsverige. Svärfar och hans dam kom hem från huset i Spanien kvällen före midsommar och hade haft skapligt väder. Vi åt lunch och en god middag och tittade under denna relativt varma valborgsmässoafton ut över fjärden och det glittrande vattnet. Demonstrationsdagen är vi inte så mycket för utan istället knallade vi ner till lokala sjökrogen som hade ”matpremiär” för säsongen. Det blev första restaurangmåltiden utomhus för i år. Det lär bli fler men dom blir förhoppningsvis betydligt varmare. En skön valborgsmässohelg som tyvärr hade ett väldigt jobbigt inslag men det orkar jag inte ens ta upp här!

Mad Men

Vi har nu snart tagit oss igenom första säsongen av Mad Men. Det har tagit några månader eftersom den tid vi kan sitta framför TV:n på kvällarna är ganska begränsad och det händer ju att det finns bra saker i den ordinarie TV-tablån. Jag gillar serien. Inte så där sprudlande som jag kan gilla vissa serier, men ändå. Den är bra. Fast jag kan inte sluta fascineras av hur mycket dom röker. Folk måste ha levet i en konstant dimma av cigarettrök om man rörde sig i offentliga miljöer, på arbetsplatser eller i hem där det röktes. Jag är ju tillräckligt gammal för att minnas hur det var när folk faktiskt rökte en hel del inomhus och hur rökigt det kunde vara på krogen. Det är tur att livet går vidare och att saker förändras till det bättre.

Oscars förskola

Det har varit lite kaotiskt på Oscars förskola. Sedan i måndags är det två nya fröknar som har hand om småbarnsgruppen. Den ena känner Oscar lite sedan tidigare när hon jobbade med den andra gruppen. Tjejen som nyss slutade och som har varit med från starten har nu börjat sin musikkarriär. All lycka åt henne! Jag tror dock att hon var lite grejen med just den här förskolan. Den som höll humöret uppe och höll i den goda kontakten med föräldrarna. Nu får vi se vad de nya kan göra. Jag märkte imorse att saker som varit självklara för de gamla fröknarna inte är det för dom nya. Helt naturligt i och för sig men när det handlar om att kunna förstå min son så blir det ändå lite… ja… ”Men skärp dig människa hör du inte att han säger tåg!!!”. Självklart ska den nya organisationen få sin chans. Ja förresten… man har ju inte så mycket val heller. Tur att han verkar trivas och just nu är en solstråle nästan alla timmar på dygnet!

Favoritleksak i mobilen

I min iPhone så har jag en app som jag älskar. Det är en app som visar flygrörselserna över främst Europa. Alla trafikflygplan dyker upp som små symboler och om man klickar på dessa så får man upp fakta om just den flygningen och just det flygplanet och allt som oftast även med en bild. Det här är en funktion som passar mina intressen perfekt! Sedan tre dagar har jag också uppfunnit en egen liten sport. Jag försöker vid ungefär samma tidpunkt att hitta en Airbus A380, ni vet den där nya dubbeldäckaren, någonstans runtom i världen. Det finns idag 46 stycken levererade och lika många är i trafik. Bland alla hundratals plan som dyker upp i iPhonens display är det alltså inte helt enkelt att hitta dessa plan. Man ser snabbt ett mönster men man hittar ju lika ofta andra långdistansplan. Jag har varje dag hittat en A380. Först ut var Qantas från Australien och sedan Emirates. Igår dök en A380 från Singapore Airlines upp. Kvar finns att hitta plan från Lufthansa, Air France, China South Airlines, Kingsfisher Airlines, Korean Air, Malaysia Airlines och Thai Airways. Jag tror det kommer att bli svårare och svårare att tävla mot mig själv.

Vår son!

Oscar har kommit in i en ny fas. Han börjar på något sätt nosa på gränserna rejält och kan få riktiga utbrott som gör att han i princip är tröstlös. Men… dessa utbrott är inte så vanliga än. Det fina med denna fas är att han just nu är helt underbar! Hans humör är på topp. Han är i princip alltid glad, han hälsar, skrattar, busar, gosar, sover bra, pussar, pratar oavbrutet, använder en massa nya ord, försöker repetera allt man säger, ber gärna om hjälp, lyder skapligt och är bara helt otroligt, otroligt underbar. Vår son är helt klart den bästa lilla son som finns!