Au revoir!
Dags för ett blogginlägg från jobbet. Idag slutar en nära kollega. Vi tog nyss en sista fika i solen med lite glassrester från förrförra veckan. Det kommer att bli tomt. Det finns inget kvar av det som en gång var och som dessutom var ett trevligt gäng. Kvar finns i princip jag. Sånt är tyvärr jobblivet ibland och det har ju hänt mig förr att man splittras. Ibland håller man kontakten och ibland orkar man inte mer än ett kort tag. Förra nära kollegan som slutade jobbar inte alls långt bort men sliter häck och hinner inte ses så ofta men där hoppas jag verkligen att kontakten kan hålla i sig. Kollegan som slutar idag kommer att få helt annorlunda dagar framför sig. Hon börjar sin resa i arla morgonstund och går 250 meter till sin busshållplats. Sen åker hon buss 6,6 kilometer till tunnelbanan. Därefter åker hon tunnelbana i 1,6 km innan hon tar en rask promenad 220 meter till sitt tåg. Efter att ha bordat tåget åker hon sedan tåg i 8,7 MIL innan hon avslutar med en uppfriskande promenad på 510 meter. Totalt tar hon sig alltså till jobbet genom att med fyra olika färdsätt färdas 9,6 mil eller mer exakt 96 180 meter. Jämfört med idag är det en avsevärd skillnad. Hon kommer att klara det och hon kommer dessutom att kunna arbete hemifrån två dagar i veckan. Tidigt lovade hon att ofta komma in till stan för att ta en kaffe eller lunch. Vi får se hur det blir med det. Jag ska föra statistik över hennes måluppfyllelse i detta löfte.