Pust...

Mitt i semestern. Det är nu semesterstressen har börjat. Men vi har haft det skönt uppe hos mina föräldrar och pappsen har fyllt 60 år med den äran. Nu har matchomannen en ny motorsåg och en högtryckstvätt. Som nubliven husägare såg han nöjd ut. Kul också att träffa lite fastrar och en farbror med respektive... åsså lillebror min förståss. Min låga bloggfrekvens kommer att fortsätta eftersom jag försöker att inte näta alls mycket. Vi ses väl i augusti igen... Kräftskiva någon?

Almedalen!

Almedalsveckan är till ända och det kan väl konstateras att Centern gärna vill sticka ut och att Sossarna verkar lite trötta på tillställningen. Sen gjorde ju Lars Ohly bort sig lite vilket var lite kul att se. Egentligen hände väl inget nytt och valrörelsen går vidare. Det ska bli intressant att se lite opinionssiffror mot mitten av augusti. Det drar nämligen ihop sig!

Semestern har börjat

Semestern är här och idag var det faktiskt den första slappardagen. Vädret var ju inte så tilltalande och efter över en vecka av social samvaro och flackande var det skönt att hyra en film och ta det lugnt. Hittills har det ju varit Göteborg med allt vad det innebar av roliga upplevelser. Dessutom har vi haft trevligt med älsklingens utlandssvenska syster och sen dök hennes english boyfrind upp. Helgen tillbringades i Sörmland och på Mälaren i den mysiga tufftuffbåten. Nu väntar firande av pappa och resten av semestern.

Runa borta???

Runström till Fulham? Det påstår iaf Aftonbladet idag. Jag förstår honom men oroskänslan infinner sig. Hur ska Bajen orka med att behålla det fina spelet nu när två viktiga spelare är skadade och Runa försvinner. Det ser mörkt ut inför hösten men Bajen är ju som bäst på hösten så det löser sig nog.

VM är slut och på vilket sätt sedan. Utvisningen av Zidane och straffdramatik. Känslomässigt var det fel lag som vann. Känslomässigt var det faktiskt ett jobbigt VM. Ingen av kvartsfinalerna gick min väg. Men så är det väl. Så fort Sverige och England var ute ur "the cup" försann mina starka lagkänslor och det var bara spelet som var viktigt.

Italien och Frankrike... kanske inte min drömfinal men nåja. Två fotbollsstorheter i final blev det iaf. Fotbolls-VM går mot sitt slut och fördelen med det är att det blir lite ordning i TV-tablåerna. Äntligen kör alla söta brittiska deckare igång på allvar.

Tack Robbie!!!

Så var då semestern inledd. Men vilken inledning… Ett härligt soligt Göteborg men många kära vänner och en massa god mat och dryck men… framförallt… Robbie Williams!!! Vilken kille, vilken entertainer!!! Faktiskt så kunde han nästa leva upp till förväntningarna han skapade hos oss under ”What we did last summer tour” som gästade Stockholms Stadion sommaren 2003. Den sommaren var det många som efter konserten insåg att de gått miste om något. Därför var det inga större problem att sälja ut Ullevi två kvällar i rad. Lite spelade det nog roll att han inte spelar i Norge i år men ändå… nästan 120 000 konsertbesökare är inte illa för en kille som är yngre än t.o.m. mig. Till min glädje har herrn dock fått dubbelhaka vilket är bra för mitt eget ego! :-)

Som trogna läsare säkert vet så var vi på båda konserterna. Ståplats på lördagen och superba sittplatser på söndagen. Ingen dålig kombination. Så hur upplevde jag då kvällarna?

Lördagen den 1 juli: Oron var faktiskt stor. Alla vet att Robbie är en person som kan skifta i humör och England skulle ju möta Portugal (igen) i en avgörande match. Det gick som det gick och England åkte ur med buller och bång. Hur skulle då Robbie reagera? Ja han var som väntat oerhört besviken och återkom vid flera tillfällen till sin frustration. Men han fick hjälp av en entusiastisk publik som överträffade sig själv och i det samspelet blev det en riktigt bra kväll. Robbie var ruskigt bra och publiken var enormt bra med egna sånger och rejält bra laddning. Vi hade ståplats och stod ganska långt bak eftersom ljudet är bra där och ska man se bra och inte är två meter lång ska man antingen tränga sig längre fram eller nöja sig med skärmarna och en liten prick som studsar runt. Bra stämning och sammanträffande med kompisen N som vi naturligtvis inte lyckats få kontakt med i de överbelastade GSM-näten. Några f.d. kompisar hemifrån visade också upp sig där bak på planen. Robbie 4 och Publiken 5 i betyg.

Söndagen den 2 juli: Oron var borta. Fokus var på att jämföra konserten med kvällen före. Vi gjorde sällskap med tröjmånglaren Mr C som visat sig ha oanat bra säljarmunläder. Mr C skulle dock tränga sig in på innerplanen och vi tog plats relativt nära scenen uppe på läktaren. Finfina platser och lite närkontakt med stjärnan. Publiken var inte lika på gång, kanske beroende på att de riktiga fansen såg till att ha biljett till ursprungskonserten på lördagen och sen är ju lördag alltid en lördag och söndag för en del dag före arbetsdag. Kanske påverkade det lite. Robbie däremot var på gott humör och konserterna var inte kopior av varandra om man ser till mellansnacket. Låtlistan var dock exakt och båda dagarna bjöd tydligen på en extralåt jämfört med tidigare. Robbie 5 och Publiken 4 i betyg.

Det finns mycket att berätta om denna härliga helg i Göteborg och i Robbiesammanhang kan man säga att hans musik spelades överallt, i butiker, på restauranger, på hotellrum… Alla tidningar skrev spaltmeter och lokalt fanns hela bilagor om Robbie. Vi bodde dessutom nära hans hotell och det var oundvikligt att vi gick förbi då och då. Men resultatet av det blev bara en mobiltelefonbild av bakändan på Robbies bil.

Tack alla vi träffade i Götlaborg och tack Robbie för den underbara helgen.