Onsdag morgon den 5 december 2012. Sonen har under natten
hostat till och från med lite krupptendenser. Han hostar dock inte mycket på
morgonen. I övrigt är han pigg och ingen feber. Jag har ett viktigt möte på
jobbet på eftermiddagen och sen en enormt viktig glöggsammankomst med fd.
kollegor efter jobbet. Frun har också ett viktigt möte och det är mycket nära
att jag väljer att stanna hemma med sonen. Dock blir beslutet ändå att han får
gå eftersom han är pigg och vi åker till våra jobb. Ute snöar det ganska rejält
och har så gjort hela natten. På radion pratar dom om att det är en klass 2
varning utfärdad och att snön kommer att fortsätta falla. Frun frågar om hon
tror att jag får problem att ta mig hem men det tror man ju inte.
Vi tar oss till jobbet och runt lunch inser vi att bussarna
börjar gå med orgelbunden trafik. Samtidigt får frun besked om att hon får gå
hem och jobba hemma. Samtidigt får hon reda på att förskolan tänker stänga och
ber föräldrarna att hämta sina barn. Hon erbjuds skjuts av en kollega vars man ska
komma och hämta på jobbet. Frun väntar på skjutsen och får sedan klart för sig
att han inte kan ta sig till deras arbetsplats. Under tiden som denna väntan
pågått har bussarna helt slutat gå. Frun börjar nu gå hemåt och mot förskolan.
En promenad på 5 kilometer på helt oskottade trottoarer, smala gator där bilarna
fortsätter att rulla. Framåt eftermiddagen har hon gått lite över halvvägs och
slinker in på en café för att få i sig något eftersom lunchen så att säga inte
hunnits med. Sen vandrar hon vidare på sin 2,5 timmes promenad till förskolan.
Där var sonen det sista barnet och hans pedagog satt och väntade med honom.
Frun var helt slut och erbjöds att sitta ner en stund vilket hon gjorde.
Själv insåg jag runt 15 att en buss med okänd destination
setts lämna Slussen. Med tanke på att vi säkert var många som skulle ut på
Värmdö denna eftermiddag när väl bussarna kommit igång gjorde att jag tog mig
till Slussen. Efter 15 minuter kom eftermiddagens första buss mot Värmdö och
den kom jag inte med. Nästa buss kom 20 minuter senare och den kom jag med.
Dock skulle jag enligt chauffören bara komma till en hållplats i närheten av
fruns jobb och hade i så fall fortsatt problem att ta mig vidare. Chauffören
kunde dock inte vända där och förlängde sin rutt, frågade passagerarna vart dom
skulle och körde ända till sin ordinarie ändhållplats vilket gjorde att jag tog
med ända hem med buss. Riktigt skönt! Jag var hemma strax efter fem och satte
då igång att skotta det nästan 50 cm höga ihopdrivna snötäcket mellan vår
ytterdörr och gatan. Efter middagen fortsatte jag att skotta någon timme och
fick bort snön till soptunnan och bakom bilen. Idag är fruns ben trötta och
mina armar trötta.
Natten blev sedan jobbig. Sonens krupphosta körde igång
rejält. Vi trodde faktiskt att den var borta. Han fick sitta i soffan hela
kvällen innan vi nattade oss alla och bullade då upp honom rejält och han
hostade hela natten och ömsom låg på mig eller på frun som låg på sidorna av
hans uppbullade huvud. Idag blir det således en rätt trött vabdag för mig.
Ett litet bestående minne från gårdagen är också när jag
gick hem längs Drottingatan och det var helt tyst. Butikerna öppna, en hel del
folk, några bilar men inget liv och snön som dämpar det mesta.
Hoppas nu allt detta får ligga kvar.
|
En hel del snö utanför fönstret. |
|
Det jag inte förstår är att fronten står under tak! |