Tuff brud i tandläkarstolen

I torsdags ringde jag till tandläkaren för fruns räkning. Hon hade inte möjlighet att ringa så jag slog en pling för att få en aktuttid. För efter min egen tandvärk var det nu dags för frun att drabbas. Hon har tidigare fått indikationer på att en visdomstand kan komma att behöva avlägsnas men den här gången kändes det inte som om det var där som smärtan fanns. Hon fick turligt nog en återbudstid redan dagen efter, på fredagsmorgonen. Väl där möts hon av det jobbiga beskedet att det är just visdomstanden som tycks vara problemet. Frun lider liksom mig av tandläkarskräck och även om jag tycker det är svinjobbigt så vet jag att hon lider flera gånger värre kval när det gäller tandläkaren. Hon har till och med övervägt tandbehandling under narkos. Så där står hon med sin just då inte så onda tand men med färskt minne från dagen innan om hur ont det kan göra och ska göra det fruktansvärda valet mellan pest (fortsatt risk för verk) och kolera (den helt ofattbara processen av att dra ut en visdomstand). Men hon var stark och valde det logiskt rätta och fick sin visdomstand utdragen. Det gick bra även om hon ännu 4 dagar efter ingreppet känner smärta. Dock tror jag inte att hon så ofta känner samma smärta som hon annars skulle ha känt i den onda tanden om den hade fått vara kvar. Starkt jobbat av frun! Riktigt starkt och det vet jag för jag känner henne och jag vet vilken vånda detta beslut innebar.