Ljuset i jobbtunneln?

Idag har jag haft ett riktigt bra möte på jobbet. Det var dessutom med min nya chef. Han kan knappast känna mig eller veta vad jag går för. Vi sitter dessutom några våningsplan OCH några långa korridorer ifrån varandra. Men idag sa han, för andra gången, saker som verkligen får mig att känna att han backar upp mig och verkligen ger mig fria händer. Visst, vi har inte sett om han står upp för sina ord än men chansen finns. Mina farhågor om att ensam stå och hantera tre personers jobb ser ut att ha varit onödiga. Det är snarare så att han pushar mig att själv lägga upp en plan för, och leda det arbete som ska genomföras av ungefär tre heltidstjänster. Det var några år sedan jag fick ett sådant stöd. Jag har ju fått slita och argumentera för att inte behöva hantera hela ämnesområdet själv. Det har handlat om bristande resurser, personer som hoppat av och chefer som prioriterat andra områden. Men nu när jobbet ser ut att bli väldigt intressant under slutet av det här året så kanske det kommer att bli under bra förutsättningar.