Trist mötestid

En av mina chefer hoppar av sitt jobb. Vi visste att han troligen skulle sluta mot slutet av året men nu blev det tidigare. Han är min närmaste chef om man bortser från ”linjeorganisationen”. Man skulle kunna kalla honom min närmaste ideologiske chef. Han har varit här sedan 2006 och vi har haft ett gott samarbete. Vi har haft en stående mötestid på tisdag vid 14-snåret. Tiden har väl inte alltid stått sig eftersom har reser mycket internationellt. Hans efterträdare kommer också att ha en stående tid. Måndagar mellan 16 och 17. Känns sådär! Dels för att det är mot slutet av måndagen när man är som mest seg och dessutom är det ju inte helt ovanligt att man i normala fall hade kunnat lämna kontoret vid 16.30 eller så. Mina forna kollegor har dock också tid hos denne chef men efter oss, d.v.s. 17-17.45 vilket formellt sett är utanför arbetstid. Visst är det okej att ibland ha möten utan för normal arbetstid men det känns halvbra att lägga en stående veckotid utanför arbetstid. Svårt för småbarnsföräldrar som ska passa in hämtning och lämning. En av teorierna för Oscars första dagisperiod är att jag ska vara föräldraledig på eftermiddagarna. Då lär jag ju inte kunna träffa denna chef alls på ett bra tag. Fast den här chefen kanske också slutar framåt slutet av året… vem vet!