Att följa med strömmen

Det där med att följa strömmen är verkligen lätt hänt. Denna morgon när jag var på väg upp från T-centralen går jag mot den rulltrappa som brukar ta mig upp den sista biten mot frisk luft. När jag närmar mig ser jag att personerna framför mig börjar gå upp. Man tänker en tanke om att det känns lite jobbigt men jaja… när jag väl går där och blickar åt sedan ser jag att den rulltrappa som normalt sett går nedåt nu går uppåt men ingen åker den. Istället går 6-7 personer upp i den stillastående rulltrappa som normalt tar personerna uppåt. Varför är det så att jag i ett sånt här läge ser mig omkring och söker nya lösningar? Nu gjorde det ju inget att jag fick gå, det är inte det som är grejen utan det faktum att man borde vara mer alert och hela tiden analysera sin omgivning och göra bra val. Dock, jag är bevisligen inte ensam!