Ett starkt minne

Ibland dyker en minnesbild upp för mig. En minnesbild som verkligen ger mig härliga rysningskänslor. Det är en bild från barndomen som säkert är ett minne som upprepades och som kanske är en blandning av flera tillfällen. Jag tror det är i mellandagarna och pappa är ledig från jobbet. Han och jag tar bilen in till den lite större staden för att uträtta några ärenden eller kanske bara för att fika. För mitt minne utspelar sig på restaurangen, som ligger på den andra vången i ett litet varuhus. I bilden jag får äter jag en prinsessbakelse och dricker ett glas saft och tittar ut över det stora torget från ett av restaurangens fönsterbord. Utanför restaurangens fönster finns ett platt, snötäckt tak där det sitter facklor och en uppblåsbar tomte. Folket myllrar där nere och det är bara såååå mysigt att fika med pappa. Faktum är att detta är ett av mina absolut starkaste barndomsminnen.