Vad hade livet varit utan Herreys?

Skåpmat på TV känns väl sådär men jag är ju samtidigt en nostalgiker så… I lördags sände SVT minnenas television vilket innebar en repris av Melodifestivalen 1984. Visst var det nostalgi. Jag kände igen de flesta låtarna och minst tre av dom lever ju delvis kvar än idag. Vinnaren detta år var Herreys med klassiska ”Diggi-Loo Diggi-Ley”. En låt som ju också rodde hem vinsten nere i Luxemburg senare på våren. Men det mest underliga med denna festival, så här i efterhand, var nog omröstningen. Detta var på den tiden man hade jurygrupper. Detta år hade men grupper som var uppdelade i åldrar d.v.s. grupp 1 bestod av personer i åldrarna 15-20 o.s.v. När vi väl såg omröstningen igen så insåg vi att Herreys fick mycket låga poäng av de fyra yngsta jurygrupperna och om deras röster fått styra hade Herreys långt ifrån vunnit detta år. Hur hade det gått då? Sverige hade INTE vunnit nere i Luxemburg. Vi hade troligen inte kunnat texten till deras låt. Vi hade knappt kommit ihåg att dom just uppträde i ”gyllene skor” och heller inte kommit ihåg kopplingen till låttexten. Så vad hade vi istället kommit ihåg? Jo enligt ungdomarna borde John Ballard ha vunnit med låten ”Randez-Vous”. Kommer ni ihåg den? Själv kände jag igen den men kan inte texten. Men det är ju ändå mina jämnåriga och något äldre medmänniskor som mest studsar till Herreys slagdänga. Visst, lite töntstämpel har väl denna låt jämfört med Carolas vinnarmelodier men ändå… tyckte verkligen unga att den var sååå dålig?

Det finns också en lite annorlunda (?) historia om vinnarbidraget. Låten skulle inte ha varit med i den svenska finalen. Den var inte med bland de tio uttagna. Men det välkände Bert Karlsson låg ju bakom låten och han lyckades på något sätt fixa in den i startfältet och på den vägen var det. Undrar om Bert skulle lyckas med samma sak idag när bl.a. Christer Björkman håller i trådarna.