Yngst i klassen...

Den här bloggskribenten ska tydligen fylla jämnt i år. Konstigt! Vet liksom inte hur det gick till riktigt. Men åren går tydligen.

För lite mer än fem år sedan började jag mitt nuvarande jobb. Då var jag klart yngst i gänget och förblev så i ett par år. Sen fick jag en ny kollega som är född samma år som mig men som fyller år i början på året, eller i alla fall innan hösten. Jag var alltså fortfarande klart yngst och har faktiskt gjort detta till lite av en grej. Superbarnsligt egentligen och säkert ett tecken på åldersnoja men ändå... Jag påpekar ofta att kollegorna födda på 60-talet och tidigare tillhör lite av en annan generation. Det har varit en skämtsam ton kring detta och alla förstår att jag oftast skämtar men dom inser nog också att det är jag som har mest problem med åldern. Sedan några månader har vi två nya medarbetare på enheten. Båda är några år yngre än mig. Den ena till och med 6 år yngre... Det är nu det börjar! En kollega sa att min tid varit och innan jag hinner blinka är jag äldst. Naturligtvis inte sant men jag hör vad hon säger. Så... det är väl bara att se hösten komma mot mig i högsta fart och försöka se till att fira det rejält så att det ändå är någon nytta med att bli gubbe. Eller, gubbe blir jag förstås inte utan bara en man i yngre medelåldern. Eller hur!?