Jobbiga känslor

Ibland överreagerar man kanske lite grann. Man reagerar på ett sätt som kanske inte är helt logiskt men ändå inte utan logik. Exempel på sådana saker kan vara när någon slutar på ett jobb eller liknande. Man kan vara glad för personen men har samtidigt inte så lätt att acceptera att personen vill röra på sig. Den senaste veckan har två saker blivit kända som fått mig att reagera på ett jobbigt sätt. Först meddelades det att Adam Alsing ska sluta som programledare för Äntligen morgon i Mix Megapol. Inte oväntat med tanke på att det redan var känt att han gått över till den i radiosammanhang konkurrerande MTG-koncernen. Men jag gillade det inte! Jag har levt många mornar med Adam och Gry (jorrå Anders också) och jag har slagit Adam i Vinn Adams pengar massor av gånger. Jag har skrattat asmycket och som så många andra känner jag att de är mina imaginära kompisar. Precis så som radiostationen tänkt sig. Men till midsommar är det slut. Det där kommer man snabbt över och jag hittar snart nya morgonrutiner. Ibland har man ju till och med känt att man missat något om man inte lyssnat.

Igår kom så den andra saken. Vår och Oscars favoritpedagog ska sluta på förskolan. Hon har följt Oscar sedan han började och hon känns som den som tar mest initiativ till kreativa aktiviteter. Hon är också den som alla föräldrar tycks känna mest för och det beror säkert på hennes sociala sätt som innebär att hon verkligen kan ta sig tid att prata med föräldrarna och gör det på ett otvunget sätt. Hon har insett att hon inte kan upprätthålla sitt stora fritidsintresse inom musiken och samtidigt jobba på en förskola där man som personal nästan aldrig är helt frisk. Vi sörjer, Oscar sörjer och i princip alla andra föräldrar som varit där ett tag sörjer. Reaktionen hos mig själv är större än den borde vara. Folk måste ju få göra som de vill med sina liv. Men det är väl extra känsligt när det gäller ens första barn och den personal som barnet känner stor närhet till.