Häpnadsväckande, sjukt, frustrernade, illavarslande...

Igår såg jag en dokumentär som fick mig att brusa upp och bli ledsamt förbannad igen. Det var dokumentären ”Inte som min syster” av Leyla Assaf-Tengroth. Den handlade om en muslimsk familj från en liten by i Syrien som bl.a. består av åtta döttrar. Den äldsta dottern blir olyckligt bortgift till pappans kusin och nu är det dags för nästa dotters tur. Hon vägrar och får en dag ett ultimatum av sin farbror. Ungefär så här: ”Du har fyra val. Gift dig med din pappas kusin eller elda upp dig själv med den här gasbrännaren eller ta gift eller stick kniven i dig!”. Flickan valde att ta gift. I detta fall slutade det inte helt i moll eftersom flickan gifte sig med en libanesisk, kristen man. Allt till slut med pappans goda minne men då fick han också bryta med sin övriga släkt och de fyra döttrar som gifts bort till andra familjemedlemmar. Så! Det är så det kan se ut i den muslimska världen. Så jäkla sjukt att jag är beredd att ta värvning i U.S. Marines för att slåss för andra, aningen sundare ideal! Näe kanske inte riktigt men ändå! Dokumentären innehöll mängder av skildringar av grov misshandel av mamma och barn när pappan gick bärsärk. Sjukt, sjukt, sjukt…