Timmar, dagar, dygn… med smärta

Det är nu timmar kvar tills jag lägger mig på en stol framför en kirurg med hovtång som har som mål att komma in i min munhåla. Jag ser framför mig en massa smärta eftersom jag inte tror att lokalbedövningen kommer att göra jobbet. Eftersom jag dessutom är man så förutsätter jag en lång och smärtsam konvalescens. Detta innebär att jag inte kommer att vara närvarande när SAIK tar ännu ett bandyguld på lördag (!) eller förresten fyra guld eftersom SAIK har hela fyra lag i olika bandyfinaler i år. Jag kommer att ligga i sängen och bli ompysslad av min fru och följa herrmatchen på sovrums-TV:n knaprandes Citodon. Det är i alla fall vad jag ser framför mig.