Stolta finnar och stolta svenskar

Igår var jag på bio med svärfar. Vi såg filmen ” Slaget om Finland - Tali Ihantala 1944” som handlar om det viktigt slaget mellan Finland och Sovjetunionen vid Tali Ihantala under det s.k. Finska fortsättningskriget. Filmen var klart sevärd och då främst som ett historiskt dokument. Filmen var välgjord och mycket informativ men kanske inte i klass med många av de amerikanska filmer man vant sig vid att se. Specialeffekterna var inte lika påkostade och effektiva och trots ”skakigt” filmning då och då så var det svårt att känna realiteten. Filmen var verkligen ett porträtt av finnarna som hjältar som slogs för sitt fosterland och det är bara att lyfta på hatten för deras insatser för att stoppa Sovjets ockupationsambitioner under andra världskriget. Sveriges hade ju möjlighet att ha en mer diplomatisk rävspelshållning under krigsåren vilket vi nog ändå, trots bristen på heroiska historier, får vara ytterst glada för. Visst var det vekt av Sveriges samlingsregering att tillåta transitering och ge efter för Tysklands krav men i slutändan var Sverige det enda land av de som förklarat sig som neutrala som inte blev aktivt indragna i kriget. Vi ska nog vara glada för att vi slapp förlora en massa landsmän och få ett land som gick mot än mer fattigdom, såsom skedde i t.ex. Finland där 85 000 finnar miste livet under kriget. Så ett stort postumt tack från mig till dåvarande Statsministern Per-Albin Hansson och dåvarande opolitiske Utrikesministern Christian Günther. Utan er diplomati hade min farfar, som var officer, kanske stupat och min far aldrig fötts.