En enhet i spillror

Ja det händer saker på jobbet. Min nuvarande enhet har förändrats en hel del sista tiden. Kärnan av enheten, så som jag ser den, dateras någon gång 2005-2007. Men mycket har hänt sedan dess. Kärnan från den tiden består snart bara av mig själv och en assistent. Först slutade min chef och gick i pension. Sen slutade min närmaste kollega för ett halvår sedan och nu har två till från den tiden sagt upp sig. Där någon gång under 2007 så var vi sju stycken på enheten och jag var ensam kille. Som det ser ut nu är det bara assistenten som är kvinna på enheten. Säkert kommer någon av ersättningsrekryteringarna att vara kvinna för att inte snedvrida för mycket.

Det är naturligt men sorgligt. En epok, en era som tar slut. Förutsättningarna för att hålla kontakten med i alla fall två av dessa snart f.d. kollegor är skapligt goda och jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Lägger man till en arbetsmässig aspekt på det hela så sitter min chef så att säga i skiten nu för på kort tid har alla fyra personer som jobbar med en viss typ av frågor slutat. En av dessa sitter nog på landets bästa kunskaper inom området. Det är tufft att fylla upp efter alla dessa men det är primärt två tjänster som ska ersättas.

Det är sådana här gånger man gör vissa omvärderingar av sin egen situation. Samtidigt så är det ju sällan idealiskt att byta jobb när man har ett litet barn därhemma. Man vill ju inte sumpa möjligheterna att kunna fokusera på familjen.

Det blir alltså en lite sorglig tid framöver innan de sista två ur det forna gänget lämnar in sina tjänstemannamobiler.