En ljuspunkt i den kalla vardagen

Det finns en man som jag stöter på väldigt ofta. Han ger mig energi! Det handlar om en farbror som står nere i vår tunnelbanenedgång och spelar på en sliten gitarr. En man som har en underbart stark och mörk röst. Han spelar låtar av Dan Andersson och Tabue. Han gör mig glad! Idag passerade jag honom två gånger och fick höra brottstycken av "Sov på min arm" och "Sov du lilla videung". Mannen ser ut att ha många erfarenheter med sig i bagaget och har nog levt ett tufft liv. Men han förgyller mina dagar ja han ger mig energi!