Godis är gott!

Sverige var tidigt ute med lösviktsgodis. När jag var lite kunde man köpa smågodis styckevis för allt från fem öre till uppåt en krona. Stora salta S-märken var förstås lite dyrare än små sura karameller. Det fanns en kiosk på andra sidan den trafikerade vägen (blå kiosken) och lite längre bort låg en tobaksaffär. Båda dessa sålde smågodis styckevis och båda levererade det man pekat på i en lite papperspåse med färgglada och överlappande cirklar.

Idag är läget ett annat. Först kom JamJams butiker där man själv fick plocka vad man ville ha och sen vägdes det i kassan. Det var i alla fall min första upplevelse av dagens lösviktsgodis. På den tiden var godiset av kvalitet. Inte bara för att det var en ny företeelse utan det var faktiskt bra godis. Med tiden kom Malaco och andra ut med ställ som rymde deras burkar ute i alla möjliga vanliga butiker. I slutet av åttiotalet började också företaget Karamellgrossisten att leverera godis till ett antal butiker i Stockholmsområdet. Detta skedde troligen parallellt med att JamJam dök upp ute i landet. Karamellgrossisten bytte sedermera namn till Karamellkungen och fick med tiden någon form av monopol på lösviktsgodis i matvarubutiker. Karamellkungen hade initialt ett mycket bra sortiment men för att tjäna än mer pengar och kunna hålla låga priser mot konsument så började man köpa in altarnativ till original samt godis av sämre kvalitet. Detta snappade ett nytt företag upp som renommésnyltade lite och kallade sig Godisprinsen. Men även dom upplever jag har blivit sämre och även om totalsortimentet är bra så hittar jag sällan det jag vill ha när jag hittar Godisprinsens hyllor.

Men det finns alternativ. Ett bra alternativ i stan är Caramella på Slöjdgatan nära Hötorget. Det är där vi kommer att handla Oscars lördagsgodis vad det lider. Här är det fräscht och utbudet är fullt tillräckligt. Man kan sakna någon enstaka pryl och visst har chokladsortimentet på lösvikt blivit lite sämre men här finns gott om alternativ.