Lite sorgligt

Idag är det en lite jobbig dag. För ungefär tre år sedan var vi en riktigt tajt grupp på mitt jobb. Ett gäng som hade superkul tillsammans. Vi jobbade järnet men hade ett oerhört utbyte av varandra och en härlig sammanhållning. Mycket har tyvärr hänt sedan dess. Först lämnade den ende som förutom mig var av manligt kön. Något år senare försvann min närmaste kollega på en tjänstledighet och det ser ut som om hon kanske inte kommer tillbaka. För någon vecka sedan gick chefen för denna tajta grupp i pension och idag kommer den siste ur denna kärngrupp, förutom mig, att tacka ja till ett nytt jobb. Kvar sitter alltså jag själv. Jag har förståss fått nya kollegor som funkar jättebra men organisationen är verkligen inte satt och det är alltid trist när något bra slås sönder men jag har ju varit med om det förut. Vid tre tillfällen har jag jobbat i bra gäng som sedan avvecklats av olika anledningar. Allt förståss ytterst naturligt men samtidigt rätt sorgligt. Jag har på sista tiden fått ta väldigt mycket ansvar själv och därför känns det lockande att faktiskt ändå hänga sig kvar men inget kommer att bli som förr här, det är bara att inse det. Så grattis M! Jag tycker det är superkul för dig men sörjer samtidigt en skvätt över spillrorna av det förflutna.