Änglar i vardagen

I fredags såg jag något märkligt på T-centralen. En gråtande flicka nioårsåldern vandrade av och ann på perrongen nära spåret. Hon fick snabbt stöd och det visade sig att hon tappat något på spåret. Flera personer hjälpte henna att leta och tidigare tunnelbanetågs virvlar hade fått det hon tappat att virvla iväg några meter. Det visade sig att hon tappat sitt SL-kort och sin nyckel hem. Precis när displayen slog om och nästa tåg skulle komma om en minut (från att precis ha stått två vilket ju är viktigt i sammanhanget eftersom tåg också kan vara på ingång när displayen slår om till just en minut) så hoppade en man ner på spåret och plockade upp kortet. Två andra män hjälpte honom snabbt upp tillbaka på perrongen. Den stackars flickan var så uppriven att hon inte ens lyckades tacka sina hjälpande händer. En vacker men farlig händelse i rusningstrafikens virrvarr.