Tillbaka på Frescati!

I måndags gjorde jag en retrotur till universitetet. Det blev en kaffe i Café trean. På min tid fanns det inte Café latte vilket det förståss fanns nu. Men det var å andra sidan den varmaste latten jag druckit på år och dag. Det tog 20 minuter innan den var drickbar. Det var intressant att sitta där och höra studenterna, främst jurister, tala lika frenetiskt som studenter alltid gör om olika individers framgång och resultat. Märkligt att fokus så ofta är på vad andra presterat/inte presterat och vad man själv aldrig hann med. De som idag skulle ha varit mina studiekompisar pluggar numer på annan plats, vid kräftriket. För precis tio år sedan slet jag och min kompis med vår uppsats och dagarna var långa på Universitetet, eller... tja... så jättejobbigt var det säkert inte. Det gick i alla fall prima för oss med uppsatsen men ingen av oss kom någonsin i närheten av det vi skrev om och därmed även inriktade oss på. Tio år är en lång tid. Jag kände mig lite överårig på Café trean…