Runa var namnet!

Det rör på sig för Hammarby. Man tog igår en ny skalp efter vad som tydligen var en stentuff match mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi. Det verkar som om matchen ger ett kvitto på att Runström och Aubynn har funnit varandra eftersom Aubynn passade fram till Runströms båda två mål.

För att ta upp tråden från igår om spelar som gjort intryck på mig så är historien bakom Björn Runström relativt intressant. Intressant ur perspektivet ”klubbkänsla”. Killen försvann som ung grabb från Hammarby iväg till Italien för att pröva lyckan. Där hamnade han först i Bologna för att sedan gå till det då något bättre laget Chievo. Tiden i Italien var dock tuff och han fick inte så mycket speltid i Chievo utan kom istället till Fiorentina. Inte heller där hade han någon större lycka och historien skvallrar om att han kom ihop sig med klubben sedan han vägra ingå i ett byte med Kim Källström som då spelade i Djurgården. Runa kunde aldrig tänka sig att spela i Djurgården och konsekvensen blev att han så fort han kunde återvände HEM till Hammarby. Detta är verkligen något som uppskattats av Bajens supportrar och som det snackats om i flera år nu. Få spelare i dagens toppfotboll kan nog betraktas ha samma klubbkänsla. Ett exempel på obefintlig klubbkänsla tycks Hasse Berggren, numera i Häcken ha. Han hade möjligheten att betala tillbaka till sina rötter genom att inför denna säsong skriva på för Gefle IF. Men icke sa nicke! Efter utflykter i Hammarby, Haugsund och Elfsborg valde han istället pengarna och spel för ”populära” Häcken i år. Men Berggren är naturligtvis inte ensam om att välja pengarna. Runa är nog mer ensam i det avseendet. Men det är inget konstigt i det, snarare naturligt inom dagens idrott.