Dokusåpa någon?

Jag och min sötnos där hemma ser en del på dokusåpor och jag roas i mångt och mycket av nya format och utveckling av relationer och samband mellan människor. Men det är fortfarande fult att se på dokusåpor. Jag svarar om någon frågar på jobbet men jag berättar inte rakt ut att jag kikar på flera. Det är nämligen så att flera av mina kollegor verkligen klart deklarerar att de föraktar dokusåpor. Jag anar att flera av dem inte ens försökt titta (”Jag har aldrig sett på någon, inte ens en minut av Robinsson under alla dessa år”) och därmed finns det ju utrymme för att ifrågasätta deras förakt med utgångspunkt i förutfattade meningar och medialt tryck. Visst man kan ana att det inte är någon för en själv utifrån att se på trailers och följa tidningarna men vad säger det om den dagliga kommunikationen mellan individerna i dessa format. Självklart är det så att det blir mer och mer skruvade karaktärer som är med i många av formaten samtidigt som formaten skruvas till rejält men jag tycker ändå att t.ex. Paradise Hotel inte har de där riktigt skruvade karaktärerna som man har sett i senaste säsongerna av Farmen.

Min arbetsplats är mycket akademisk och jag är rätt ny i gänget och jag har förståelse för om det inte är fint att på dagarna administrativt styra landet och på kvällarna titta på dissade dokusåpor. Men själv håller jag med min sötnos i hennes resonemang om att det är genom dokusåporna man i mångt och mycket kan utläsa trender och tendenser i ungdomssamhället. Även om allt egentligen är på lek och faktiskt inte ”Reality”.


OBS! Sedan några dagar finns dessa rader även på min andra blog. Hur man kommer dit?

http://spaces.msn.com/members/jockeshem/