Varning, skrytinlägg!

Oscar har börjat bli lite trotsigare vilket inte tycks visa sig på förskolan men väl hemma hos föräldrarna. Han har börjat bli kinkig med mat. Lyssnar inte på vad vi säger. Gör bus han vet att han inte får och slutar inte när vi säger till. Men vi hör hela tiden lovord om den glade, snälle sociale sonen vi har. Självklart känner vi igen den beskrivningen men vi ser ju den andra sidan också. Den är inte riktigt lika gullig. Dock var det lite kul när grannfrun berättade att hennes son, som arbetar på Oscars förskola, sagt att han under sina år inom förskolevärlden aldrig träffat på ett mer socialt barn. Klart frun blev stolt då och även jag när hon berättade för mig i sin tur. Ofta när vi hämtar på förskolan så säger dom att han varit så glad och att han alltid är så glad och att man blir glad av att vara med honom. Har vi månne en liten Dr. Jekyll och Mr. Hyde? Nej så är väl många barn antar jag, alltså trotsigare mot sina föräldrar än mot övriga omgivningen. Nå, nog med skryt nu va!