Oscar och förskolan

Oscar har börjat räkna. Upp till åtta hänger han i alla fall med. För så många bilder finns på katten Findus på en och samma sida i en av hans böcker. Duktig kille!

Han älskar också brandbilar. Därför var han väldigt ledsen i förrgår när han skulle gå hem och hörde några av de andra barnen prata om sitt besök på brandstationen. Tydligen hade hälften av förskolan, små som stora, fått besöka en brandstation. Vi hade inte hört talas om det och ingen sa något utan det var när Oscar blev ledsen och absolut ville leka med brandbilar när han kom hem som vi la ihop ett och ett och frågade lite hur det låg till. Jag passade på att fråga om dom andra barnen skulle få gå snart och fick då svaret, ”ja kanske i vår, eller så får det göra något annat”. Alltså jag förstår att alla inte kan gå samtidigt och jag förstår också att förskolan kanske bara kunde utnyttja ett besökt men… varför pratar man inte med föräldrarna om det och förklarar hur man har tänkt och vilka urval man har gjort? På Oscars förskola gör dom många utflykter så det kan vi inte klaga på. I höstas ansågs han för ung för att få följa med på teaterföreställningar. Barn som var två månader äldre fick följa med. Ja någonstans måste man ju dra gränsen. Idag, ett år senare, har Oscar fortfarande inte varit på någon teaterföreställning med förskolan. Visst, då var dom bara 6 barn och nu är dom uppåt 20 men det känns lite som om han har otur. Eller gillar personalen honom inte? Eller gillar personalen inte oss? Igår hade vi också en incident som fick min fru att koka när hon hämtade Oscar. Ska inte gå in på det här och nu men ett par Adidasskor för alldeles för mycket pengar är troligen förstörda för att dom inte kommunicerat med oss och sen inte har vanligt vett när det gäller hur man ska hantera blöta skor. För närvarande är vi rätt missnöjda och ser snarare fram emot att han ska få komma till en ny förskola. Imorgon känner jag kanske annorlunda…