Söta, duktiga lilla killen

Det har, trots sjukdomar, varit roligt att vara hemma med Oscar lite mer än en vecka. Han har varit supergullig och det märks hela tiden hur han utvecklas. Nya ord dyker upp och han blir mer tydlig med att visa vad han tycker och vill. Han verkar också minnas var han har saker som han inte sett på någon dag och som blivit liggande under ett skåp. Skulle jag aldrig lyckas med! Han vet också hur det funkar när man snyter sig och att man hostar i armvecket. Det har han lärt sig genom att titta på mig och skratta när jag varit förkyld. Det som känns tryggt är också att han börjar kunna säga ”nej” på ett tydligt sätt vilket förstås kan vara jobbigt men samtidigt bra för hans självständighet och trygghet.