Något som kunde ha varit Bloggpausens substitut.

Under min lång bloggpaus borde jag ha länkat till en annan blogg. Där skulle man kunna ha följt våra och sonens nojor och utveckling om än med lite fördröjning. Jag talar om Pappabloggen på Aftonbladet som skrivs av inte helt okände Alex Schulman. Alex blev pappa i juli, en månad efter mig. Sedan dess har han skrivit om sin egen och barnets framsteg och hade jag varit en betydligt bättre skribent än jag är hade man nästan kunnat lägga ett digitalt karbonpapper hit för att beskriva mina egna erfarenheter. Allt ifrån rädsla för främmande dödsbakteriehänder, läskiga hundar, ojämna barvagnsunderlag, misstolkade leenden, vaggande vankande, sökandet efter perfekt café på Östermalm till modersmöljksersättningserfarenheter känner vi igen så väl.

Man kan tycka vad man vill om herr Schulman. Han har ju inte varit helt okontroversiell i sina dagar och det var ju inte länge sedan det var rejält rörigt med en annan av våra favoriter, Marcus Birro. Men i denna blogg känns han mer ärlig och jordnära och inte alls speciellt elak. Det går kanske inte att lita på bilden av Alex fullt ut men jag njuter ändå av i princip alla inlägg (AIK-inläggen exkluderade förstås).

Så tack Alex för att du skriver min story!