Attachéväskan

När jag var ung så drömde jag inte om att bli brandman, polis, fotbollsproffs eller byggnadsarbetare. Jag snarare var rädd för att bli just byggnadsarbetare för det enda jag såg framför mig var att stå uppe på ett ofärdigt tak i plus 2 grader och piskande regn. Nej jag drömde om andra yrken och vissa av dom var mer odefinierbara. Jag ville t.ex. resa i mitt jobb och i resandet ingick ofta att ha en attachéväska, ni vet en sån där rektangulär kantig sak som ofta fanns i skinn eller i skinnimitation. Senare kom det också tuffa i hårdplast och de fanns också i aluminium. Denna typ av väskor finns naturligtvis än idag men det är oerhört sällan man ser sådana. Det är ofta äldre inte män i inte helt uppdaterade kostymer/rockar som bär sådana. Väskorna syns fortfarande på film och då ofta fyllda med dollarbuntar inför en överlämning i en knarkaffär eller som lösensumma i ett gisslandrama. Fast i vanliga livet är de mer ovanliga och det gäller inte bara på tunnelbanan utan också på flygplatserna. Idag drömmer jag inte längre om resorna. Jag har gjort det! Jag har idag en ful datorväska i nylon från min f.d., f.d.. arbetsgivare. Den är dock oerhört praktisk och jag får ner gott om papper i den. Skulle jag vara mycket på resande fot skulle jag som alla andra skaffa mig en brun skinnportfölj i mjukt skinn. Fast jag hoppas slippa ett resande jobb igen. Det är så slitigt. Behåller nog hellre min nylonväska istället…