LG-jippot!

I söndags var jag på hockey i Globen. Vilket jippo! En hafsig match som i och för sig var lite kul när det svängde så men det andra då? Bomber och granater, utlottningar, förnedringar, synkroniserade klapp klapp och gärna med uppblåsbara pinnar vars ljud gör ont i öronen. Börjar jag bli gammal? Kanske men jag är väldigt nöjd med att samma influenser inte nått fotbollen eller ens bandyn än. Visst lite fyrverkerier, någon liten utlottning på programmet eller liknande förekommer väl överallt men inne i en hockeyarena, iaf när landslaget spelar, så har idrotten förminskats rejält. Jag känner inte igen den lite råa hockeykänslan från elitseriehallarna under min uppväxt. Jag menar då inte att det var någon rå stämning utan bara lite mer avskalat och mer fokus på matchen och möjligen på pauskaffet. Nej jag tycker synd om hockeyn som fått in så mycket av dessa jippoinfluenser.

I Globen fanns dock två saker som fick mig att minnas tillbaka till åttiotalet och det var:
Gevaliakaffet, äntligen på plats i globen även om de inte kom i de frigolitaktiga muggarna.
Speaker-Kent, ikonen från gamla Gavlerinken som glatt kuskar ner till Stockholm så fort Tre kronor eller någon annan nation äntrar isen.

Ni förstår säker att det kändes tryggt för mig att sitta där på plats i Globen.