Nödvändig ångest?

Min fru har flyttat många gånger i sitt liv. Själv har jag väl kanske inte flyttat så ofta men lasset har i alla fall gått åtta gånger varav fem sedan jag lämnade föräldrahemmet. Så småningom är det säkert dags igen och då kommer den där flyttångesten över mig. Inte någon nostalgisk noja över att lämna något bakom mig utan helt och hållet den psykiska och fysiska påfrestningen att genomföra själva flytten. Det är ett sånt tillfälle när man inser att resultatet egentligen är värda mödan men att mödan ändå känns oöverstiglig. Jag ser inte fram mot själva flytten nästa gång och har lovat mig själv att verkligen försöka få till det så att vi tar hjälp av flyttfirma. Hoppas det funkar!