Min lyckliga lott!

Ibland inser jag hur lyckligt lottad jag är. När man här folk i ens omgivningen eller på andra ställen inom min arbetsplats så hör jag hur jobbiga relationer det faktiskt finns på arbetsplatser. Personer som inte alls går ihop och vissa individer som är totalt socialt handikappade. Det intressanta är att det inte alltid är så att de socialt handikappade uppfattas som sådana trots att det är uppenbart. Det finns nämligen metoder att överbrygga sådant genom att samtidigt vara mycket inställsam och fokusera på yttre hot.

Jag vet att jag för närvarande lever i en härlig bubbla vag gäller det kollegiala. Vi är en liten och tajt grupp som nyligen hanterat ett personbyte på ett relativt bra sätt. Vi har det superkul och tycks må bra i varandras sällskap. Men vi vet alla att det är en bubbla och att den när som helst kommer att spricka. Vi är heller inte befriade från relationer med konstiga människor men alla dessa finns utanför vår grupp. Det är inte första gången jag hamnar i en bra och tajt grupp. Det är andra gången det känns superbra och därtill har jag varit i närheten två gånger. Kvar är egentligen två roller jag haft där relationerna varit mer normala d.v.s. främst arbetsmässiga och inte så kompisaktiga. Jag har alltså troligen haft det väldig bra under min karriär. Sällan stridigheter och sällan jobbiga situationer. Visst har grupperingarna utsatts för yttre hot vid nedskärningar och annat men ofta har gruppen snarare blivit tajtare i sådana situationer.

Förändringarnas tid kommer säkert snart för mig igen för det bästa med jobbet just nu är själva gruppen, vilket ju på sikt inte håller.