Ett Stockholm i misär!

Helgen är i antågande och för min del så innebär det fullt ös med städning igen. Det är verkligen dags att ta sig i kragen och flyttstäda ur det gamla nu! I övrigt så är det inget bokat vilket kanske är lika bra med tanke på att vi ska iväg på galej nästa helg.

Stockholm är en bra stad. Stockholm har massor av möjligheter. Stockholm har fina byggnader, gröna ytor, massor av vatten och ett bra utbud av det mesta. Men Stockholm har också misär. Stockholm är en storstad, en segregerad storstad. Orkar vi göra något åt det? Går det att leva ett liv i storstaden utan att vara rädd? Går det att leva ett liv i storstaden utan att se det som är jobbigt? Jag passerar plattan varje dag och man lyfts ju inte direkt i kragen. Man passerar med en konstig känsla av att det inte borde vara så här. Men jag är också vaksam på alla rörelser som sker utanför dörrarna in till T-centralen. Stockholm har misär! Orkar vi med den? Klarar vi av att leva med den? Visst går det att göra något åt den men klarar vi i annat fall av att leva med den?